En hypotes...

Ateljé Jerry Linder
Tänkaren

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Sjön Långsjön är en del av Flodområde 63...

Genom Mölnboån flödar vattnet förbi Mölnbo Kvarn och ner förbi reningsverket och vidare under väg 57, och gör en båge och kommer tillbaka under vägen igen. Sedan rinner vattnet genom en djup ränna mellan åkrarna, mitt för Stora och Lilla Lumby, till en såg och därefter till kvarnen vid Hjortsberga, där vattnet rinner under vägen mot Vagnhärad och ut på en mad som en gång varit en sjö som heter Jullen. Därefter i en ränna under vägen från Vårdinge kyrka vid Usta, och ut i Sillen.

Det sägs att Mölnbo Kvarn finns dokumenterad från 1200-talet.

Tänkaren MoffaFridolin har berättat följande:

När han låg och drömde vid AkterKastellet såg han att bävern som nu etablerat sig på andra sidan sjön, och gnakt omkull stora aspar med en halv meters omkrets, har sina rötter från tiden före Kvarnens  etablering i trakten.

Han vände och vred på sig och kunde inte bli av med den hemska drömmen. Han såg hur bävrarna hjälptes åt och dämde för inloppet till Mölnboån, medan vattnet steg och steg. Till slut kunde de inte dämma upp vattnet mera, hur mycket de än lade på stora stockar och tätade med mindre små grenar steg inte vattnet mera. Man hade nått ett högsta läge och därför nöjde man sig med det.

Men Moffa som låg i sin stuga och försökte sova hamnade i ett ångestliknande läge och hur han än försökte förtränga sina bilder, kunde han bara uppleva hur det lilla huset lyftes upp i ena hörnet, och sedan i det han låg, och började skaka i takt med vågorna utanför.

Rätt vad det var släppte huset från marken och flöt ut i en virvel som var så lång som hela sträckan till andra änden av sjön; till Graven...

- Åt fel håll, skrek Moffa, åt fel håll, det här är ju inte klokt.

 Nu virvlade stugan runt runt, och Moffa som kommit på fötter, tittade ut genom fönstret och såg att vattennivån stigit vid pass 4 meter så att vattenytan vid Edeby nästan nådde fram till vattenytan på Sillen; och Sillens vattenyta var densamma som havets. Kanske var det 20 meter mellan de två sjöarna, vid en tid när Nådhammar var befolkat med människor som måste ta sig över den grunda sträckan när vattenytan stod upp till en meter över botten. Det var länge sedan.

Vad var detta om inte ett ed, ett vadställe, och har inte det edet givit namn åt platsen där Edesta ligger? Vem kan motsäga det, tänkte Moffa och följde stugan i tankarna tills den nådde änden på sjön.

Det känns lite underligt att tänka sig att sjön skall ha sitt utlopp uppe i norr där kvarnen byggdes, borde inte utloppet vara närmare havet, i söder.

Ser man på den gamla häradskartan från 1697 över Hölö är det markerat en å från Tullgarn upp till Långsjön med en grund sjö emellan, och går man fram utefter järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad, passerar man en torpstuga som heter Graven. Järnvägen går i en djup skärning och om man tänker sig att vattenytan i sjön höjs med ca 4 meter, skulle vattnet rinna åt det hållet; och då skulle den befinna sig på 25-meterskurvan, där skog och berg möter åkrar och ängar runt hela Långsjön.

Hur skulle det då se ut vid Mölnbo?

Nu råkar det vara som en ås från Fribo, på ena sidan Mölnboån, och hög slänt upp mot Mölnbo Folkets Hus. Ja man kan rent av tänka sig att någon mäktig kraft en gång för länge sedan gett order om att massorna skulle transporteras bort så att vattnet i sjön kan ta sig fram till Kvarnen, som också blev en såg och ett tvätteri; en viktig näringskälla redan för länge sedan.

Det var ett stort företg då, men lika stora ingrepp i naturen förekommer än idag. Man kan också betänka hur man dikade ut landskapet genom att gräva djupa diken, eller bara det att gräva utfallsdiken och täckdika med tegelrör. Och före det lade man trädvirke i täckt dike för att leda bort vattnet från åkrarna. Vatten som till slut rinner ut i en sjö som ingår i ett vattenområde som strömmar ut i världshavet och går in i det stora kretsloppet, och falla ner som regn igen.

När Moffa vaknade och fann att han låg bekvämt i sin lilla stuga som inte rubbats en mm under natten, tänkte han att den där drömmen skulle han snart glömma; men där tog han fel.

Att vattenytan i sjön stått en längre tid på 25-meterskurvan verkar mycket logiskt. Massor från bergen har eroderat och rasat ner och bildat lera på sjöns botten, och det är denna lera som vi bearbetar så att vi kan skörda spannmål och klöverhö.

En dröm som denna kan vara ett lyckokast, men också en stor olycka eftersom tanken aldrig släpper.
Vad spelar det egentligen för roll för oss, annat än som tankelek. Hur som helst är detta en saga som utspelar sig i MilkRiverValley där Arla har sin källa...