Från blomma till blomma...

Ateljé Jerry Linder
Humlan

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Det kom en man från Gnesta...

Det vill säga, han kom med tåget från Gnesta station. Han for frekvent mellan stationerna, ja ända från huvudstaden där han ibland gick in i S:ta Klara Kyrka av någon underlig anledning; han var ju annars inte särskilt kyrksam.

Nåja, nog gick han då och då och satte sig bredvid vaktmästaren i S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje. Det hade blivit en vana, och för det mesta satt det en person där och räknade antalet besökare. Det blev ofta intressanta samtal som han bar med sig. En gång dök det upp en gammal person som kunde berätta om hur kyrkan byggts ut under årens lopp.

Men det finns flera kyrkor i Södertälje, somliga är borta men dykt upp igen i nytt format. Jag minns Missionskyrkan ovanför Polishuset mitt emot Cykellinkan, den kyrkan finns numera längst upp på Dalgatan (Mammas Gata), där vi spelade kula och där min bästis och jag sålde morgontidningar på en sträcka som hette Kvarnbergasträckan. Dit har jag också varit och bekantat mig med en präst som bjöd mig att komma tillbaka när helst jag ville komma.

Pingstkyrkan har en verksamhet i Viksäter som jag gillar skarpt: en secondhandbutik där man har ett bibliotek där man kan ta böcker med sig och betala för en billig slant. Där kan man också köpa kaffe och något gott tilltugg; också särskilt billigt. Bäst av allt är de samtal som man kan bli delaktig i tillsammans med andra pensionerade herrar, som alla har något speciellt intresse som de gärna berättar om. En samlar på Bigglesböcker, ett litterärt område som han delar med många gamla "pojkar", och en är särskilt intresserad av glas. Så har vi en man i keps som har erfarenheter från arbetsslivet som han delar med mig; han är mätningsingenjör, eller något liknande. Ja det finns flera, mycket trevliga människor som man längtar efter att få träffa.

Annars handlar det om något stort i modern tid. Folk lämnar bort sina gamla men användbara prylar, och köper något tillbaka för en billig penning. Inkomsterna från verksamheten går till mission i Afrika, bland annat till en yrkesskola för pojkar i Burkina Faso som ligger innanför Benin som förr hete Dahomy, ett smalt land som går från havet och in i landet. Dahomey lär vara jazzens hemvisst, och där fanns de äkta amazonerna, kvinnliga krigare som vaktade kungens slott.

Tveta kyrka ligger vid Måsnaren och Tveta Gård. När jag var grabb åkte pappa och jag skidor förbi där på väg mot vårt sommartorp på andra sidan Lanaren. 1978 fick Södertälje en prost med samma efternamn som jag; Linder. Han tjänstgjorde i Tveta församling och stadsförsamlingen. Han bodde i huset mitt emot kyrkan vid den tiden då kyrkan brann och huset mitt emot. Det gjorde att familjen Linder måste flytta ut till Geneta. Prosten Linder har ättlingar kvar i Södertälje, bland andra Nils Linder som är ordförande i Kulturhistoriska Föreningen i Södertälje.

Spiran på Tveta Kyrka är inmätt från ett antal triangelpunkter i Södertälje kartsystem som triangelpunkt nummer 12. Vid ett tillfälle har jag varit där och rekognocera för en ny mätning där ett antal nya punkter skulle mätas in. Dessa punkter markeras med en kon på ett tvåtumrör. En sådan punkt sitter på Astraskorsten. Prototypen sitter på Majtorps vattentorn, och ett sitter på Järna Vattentorn.

Nedanför vattentornet i Järna har vi kyrkans församlingshem och på andra sidan vägen har vi Överjärna kyrka där kyrkoherde Ivan Giertz var verksam till helt nyligen; nu jobbar han i S:ta klara Kyrka.
Jag hade flera samtal med Ivan, och han berättade att man vandrade till Hölö på en pilgrimsfärd.

Min tanke växte fram kring en sådan pilgrimsfärd, men då från huvudstaden mot Nådhammar som ligger mitt i Flodområde 63. Från nådhammar gick en mjölkström på järnvägen upp till Huvudstaden, där 250 hästar bringade mjölken vidare till Stockholmsbarnen. Snart exporterade man mjölk till hela världen, till Världens Barn

Min pilgrimsfärd går mot Nådhammar där en rad intressanta personer har bott och verkat, men jag vill dessutom leda tankarna vidare från Flodområde 63 till länderna i Afrika, helst då till det forna Dahomey där unga flickor blir okristligt behandlade.

I Mölnbo finns ett missionskapell som har ett systerkapell i Gnesta. Vårdinge Kyrka ligger där emellan. Vårdinge Hembygdsförenings  grundare, Torsten Zetterqvist, var kyrkoherde i Vårdinge socken, hans brorson är vår gamla kyrkoherde Håkan Zetterqvist i Södertälje och Tveta församlingar.

En pilgrimsfärd, med tåg från S:ta Klara, och promenad genom Södertälje stad upp till Torekällberget, är bara det en fin utflyckt, eller skall vi ta den tvärt om. Vi kan ta vår pilgrimsfärd i flera etapper där den blir tuffare och tuffare. Den tuffaste går från Trosa till Dahomey.

Nåväl vi kan följa jazzens väg över Haiti till New Orleans, och med Luis Armstrong vidare norrut till New York och över Atlanten till Europa och Sverige. När jazzkillarna gick ut från vår ungdomsgård gick vi in på Dalgården och spelade Skiffle m.m.. Nu är jazzen tillbaka igen...

Vår Pilgrimsfärd kunde vara en Jazzens färd från Tveta på Sörmlandsleden till Järna och vidare på trampade stigar med svängiga toner i lurarna tills vi är framme vid Abbe´s i Mölnbo. Rast vila.
Här börjar en ny etapp, Sockenvandringen där du får information om Mejerigårdarna i lurarna. Kanske har General Pedal då ordnat med uthyrning av cyklar så att rörelsen flyter snabbt mot Flodområde 63 i Gnesta där båtar fraktar pilgrimmer vidare från sjö till sjö och slutligen lämnar Trosa hamn bakom sig, ut mot den stora farleden mot fjärran land...

Det finns ett talesätt att en humla egentligen inte skulle kunna flyga, den är inte byggd så. Men...
ändå flyger den. På samma sätt finns det en legend om Gallileo Gallilei som fick utegångsförbud av påven för att han höll på Kopernicus idé om att jorden inte var världens centrum; han lär ha sagt:
- Ändå rör den sig. Han menade jorden då.

När det gäller min kyrksamhet kan man undra varför jag rört mig från kyrka till kyrka. Började som femåring i Missionskyrkan och konverterade till Frälsningsarmen. Höll på att gå ur stadskyrkan för att slippa morgonstund i läroverkets aula, men blev kär i en tös som fanns där i samma bänkrad.
Våra barn döptes inte, bara några barnbarn döptes och konfirmerades i kyrkan, andra "döptes" av mig hemma i trädgården. Mitt barnbarnsbarns morfar är själv präst och dopförrättare när barnet inlämmades i församlingen; hur skall jag få visshet om min egen tro. Jag tror ej, men...ändå tror jag...

Ett bildspel med nedslag här och där med hälften profana miljöer och hälften sakrala. Det är inte säkert att de gängse sakrala bilderna är de som ger störst förvissning att det finns en logisk makt.
Klassisk musik och Jazz klingar lika förföriskt i mina öron...