S:ta Clara Kyrka...Vägen tillbaka ...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539                                      The Bikers Förspel...
                              http://HKMiddleMilkDominion.blogspot.com  /
                                            The Bikers Safari i Sörmlands djupa skogar...
                                                               

S:ta Clara kyrka var en gång
ett katolskt kloster.
Varje dag har man soppkök,
där behövande kan få ett mål.

Nästa mål är: Gula Gården... 

Den Kristna kyrkan drog västerut ända till Island och Skandinavien...

S:ta Clara har en herde som kom västerifrån för att frälsa (rädda själar) som blivit förtappade.
MoffaFridolin har funnit en ström som kom från väster till huvudstaden och sedan drog vidare ut i världen, till Världens Barn. Strömmen  bestod av mjölk från Mejerigårdarna i Vårdinge där nuvarande herden tjänstgjorde i Vårdinge och Järna kyrkor. Strömmen jag talar om har sin källa i Nådhammar dit Hildemar Lidholm och hans bror Wilhelm kom anno 1858. I Vårdinge ligger MilkRiverUniversity i MilkRiverValley. Flodområde 63 är det sjösystem där dessa uppdiktade namn finns i MiddleMilkDominion...Moffa&Co verkar där från AkterKastellet...

Tåget mellan Vårdinge (Mölnbo) och Stockholm kom första gången 1861 och från den tiden och många år framåt lastade man mjölk till Stockholmsbarnen.

                   ------------------------------------------Bikers-------------------------------------

Av en slump fick Nicke tag i adressen till nästa mål. Han fann att statyn av Nils Ferlin var borta från sin plats utanför kyrkogården och därför gick han förbi Bellmans grav och in genom den stora porten
och kom in i det stora mittskeppet. Han hade aldrig varit där inne, trots att han bara bodde ett kvarter därifrån. Till höger strax innanför dörren fanns ett bord där en ung kvinna stod och sålde skrifter som handlade om frälsning av förtappade själar; somliga var gratis. På ett ark i folieformat, med ett fotografi av Hingstmannen på översta raden fanns en stor bild tagen inifrån altaret i riktning västerut, just som den bild som finns på detta inlägg. Han hade bara tänkt fråga efter Ferlin, vart de har förpassat honom, och så kom han i diskussion med den unga kvinnan om något som han aldrig tänkt prata om i en kyrka.

Vem är den trubadur som idag kan mäta sig med Bellman, Evert Taube, och Cornelis Wreesvijk...
Det var som Ferlin själv ställde frågan, den bara fanns där. Någon hade lämnat in frågan till flickan vid bokbordet och sagt att den satt på statyn som de måste dra iväg med till okänd ort.

Ferlin var faktiskt en diktare som Nicke kunde förstå, hade faktiskt en enda poesibok hemma, och det var en av Nils diktsamlingar. Tre dikter hade han ständigt i huvudet och han kunde inte låta bli att rabbla upp dem, ja som han kom ihåg dem förstås:

 Vissna löv
 Så är jag ett visset löv
visset löv i vinden
döden skall mig fatta
i sin gamla kratta
åh, jag är väl ännu röd
ännu röd om kinden
fast jag är ett visset löv
visset löv i vinden.

- Det var en sorgsen dikt, sa flickan bakom bokbordet, jag kan en som är muntrare, en smula i alla fall, fast Ferlin var inte särskilt munter själv, men han kunde muntra upp, och det är kanske därför han varit placerad här utanför. Hoppas att han kommer tillbaka...

Flickan replikerar:

Hästar har så sorgsna ögon
bruna och aldrig blå
vanliga arbetshästar
vad är det de tänker på.

Om en sömmerska öppnar sitt fönster
och ger dem en sockerbit
kan det tänkas de bultar med mulen
när de nästa gång kommer dit.

Hästar skrattar aldrig
de hånlog ej ens åt Klumpfota-Claes
min barndoms Klumpfota-Claes
vilkens kinder av glädje blev röda
då man tog hans tenor för bas.

När han gjorde sig köpstark och viktig
åt stora ardenner ibland
att se på hov och på tand
men hästar har ingen humor
inte det minsta grand...

Bravo, bravo, där får du tio poäng, vill du rida på min hoj, jag och de andra Bikers åker mot
Gulagårn, var faen den nu ligger. Förlåt mig, måste vidare nu, har du lust att hänga med kan du kontakta mig på min adress:  Nicke & Sigge The Bikers,  men du måste vara ordentligt klädd, hjälm har jag en extra...Nu tar jag det där trycket i folioformat, det är en guldgruva för oss... jag lägger mitt hjärta i pant.

             ---------------------------------------- MoffaFridolin berättar -----------------------------------

Förvåningen var stor när jag kom förbi kyrkogården till S:ta Clara och fick se att det var så många människor som stod i kö för att få en bit mat; att alla dessa människor öppet visade sin fattigdom.
I Sverige är vi alla lika, fick vi lära oss i skolan. Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, fick vi sjung i söndagskolan som Frälsningsarmén drev, både vit och röd och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord...

Som vuxen är det svårt att förstå att man fortfarande har så stor tilltro till Jesus. Han hänger ofta som ett träbeläte i kyrkan, stel och stum, vad skulle han väl kunna åstadkomma, om än han kommer tillbaka. Han har ju ingen makt, eller...kan det vara så att han inte rår på ondskan och det brutala våldet som Barabbas stod för, men dock, vissa människor har fortfarande en stark tro. Vad tror de då?

Moffa börjar tänka på sin knappsnurra, på knappsnurrans princip som så få har något begrepp om.
Kanske Nicke som är en praktisk kille och har känsla för timing när det gäller motorer, med deras roterande delar skulle kunna begripa sig på en så enkel, men ändå svårförståelig mokapär.

Den där Jesus var nog inte så dum egentligen, varifrån fick han sina sagor, kan det vara så som man hör berättas att det kom tre vise män och hälsade på i stallet där barnet låg i krubban.

Kan det vara så att en av de vise hade en påse med ett oblat i, och att detta oblat var bakat av ett chip, ett Kristuschipp som väl skilde sig från det chip som föräldrarna fick i dopgåva, ett Judechip.

Ett kristuschip innehöll ett program som gjorde att Jesusbarnet blev uppdaterad, och redan i unga år upptäckte att vanligt folk, som blint trodde på de lärde, bara blev utnyttjade.

Det klart att de skriftlärde och fariséerna ville göra sig av med honom, vilket de också lyckades med.
Varför blev sossarna vilseledda av sina ledare, varför förlorade folket dem som de hyllat i så många år. Varför är den dumme god och den kloke elak, varför är allt en trasa, skrev Almqvist, han som gav ut boken Det går ann, och blev av med sitt prästämbete och måste fly till Amerika.

Domkapitlet jagade honom ut i fördärvet där han dog utfattig. Han skulle kunna vara en av dem som står i kö utanför kyrkan idag... vill du följa med går du vidare i bloggarkivet...
för Flodområde 63 / Nicke & Sigge .....

                                                                   ***