Ideell...aktiv ungdom...cykelorientering med smartphone...

AkterKastellet

www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

WahlingeSafari@hotmail.com

+46 0707 534 539  


Det finns en lång historia bakom AkterKastellet. Mina föräldrar köpte en liten sommarstuga invid östra stranden av Långsjön. Det var i december 1963 och stugan finns ca 4 km från stationen i Mölnbo/Vårdinge i ett sportstugeområde som heter Ulriksdal. 1989 tog jag över stugan och
friköpte tomten som bildats så sent som 1986.

Sedan dess har jag sporadiskt nyttjat fastigheten som idag har värderats till en miljon av taxeringsnämnden. Rena slöseriet när man tänker på vad som skulle kunna göras om de rätta idéerna fanns; det är ju ändå en strandtomt mitt i solen.

Och nu har tioöringen ramlat ner. Det skall bli en lägerskola för utbildning av ungdomsledare från olika föreningar inom Södertälje kommun med omnejd.

Min tanke är den att Telje Skog och Ungdom, föreningen som vi bildade 1980 vid vårt köksbord, och som Veronica tog över tio år senare och skapat Stall Bergtorp, ska få första tjing att nyttja AkterKastellet, som jag kallar tomten där Moffa och hans barnbarn rände rakt in i Korpberget så att bara akterkastellet sticker fram.

http://WahlingeMarket.blogspot.com

Läs gärna om resan till Söderhavet som de skulle göra, men navigerade fel och hamnade utanför Nådhammar, som är Arlas Källa dit två bröder kom 1858. De organiserade mjölkströmmen från de stora gårdarna utefter Långsjön (MilkRiver). Nu skall dalgången där sjön ligger (MilkRiverValley) bli ett VÄRLDSARV (egna tankar).  Mjölken till Stockholmsbarnen under förrförra sekelskiftet transporterades på järnvägen till huvudstaden där den kördes ut med 250 hästar.

Snart levererade man mejeriprodukter till nästan alla världsdelar.

Det är i denna dalgång AkterKastellet ligger, vid foten av Korpberget.

Mjölkströmmen är min röda tråd.

Genom att samla en grupp ungdomar, lämpliga att leda andra ungdomar, på AkterKastellet och i MilkRiverValley, och lära dem att fotografera, filma och skriva dokument att lägga ut på webben, får vi möjligheter att presentera, dels detta unika område, och dels kunskaper att använda i de egna föreningarna. Ungdomarna som skapade Tälje Skog och Ungdom tillsammans med mig i Brunnsäng var alla mellan 12 och 15 år, de flesta var flickor, men det var också några få pojkar, jag kallade tjejerna Amazoner därför att de var så starka tillsammans.
Omkring MilkRiverValley ligger det Safariland som av Länsstyrelsen kallas
Flodområde 63, sjöarna Klämmingen, Frösjön och Sillen och Långsjön.  Detta område skulle kunna bli ett Ekomuseum, och Kvarnen/Sågen och gamla byggnaden för Mölnbotvätten, kan bli ett unikt MellanMjölkMuseum.


Vattnet från detta område rinner förbi Vagnhärad, och i ån ner till Trosa Hamn, och ut i Östersjön.

Jag har genom att lägga ut 2000 korta berättelser försökt att redogöra för mina tankar om den organisation som jag nedan kommer att beskriva...

Långsjön omgärdas av tre socknar: Vårdinge, Hölö och Vagnhärad. Gnesta och Järna gränsar till Vårdinge, och lokaltågen går från Södertälje till Gnesta via Järna och Mölnbo.

Det första projektet som jag vill sätta igång är något jag kallar TandemKlubbenGeneralPedal.
Jag säger sätta igång, ty jag är medveten om att jag aldrig kommer att hålla i trådarna särskilt länge, eftersom jag är en gammal man, som därför ser möjligheter, och jag är nyfiken på om det över huvud taget är trovärdigt att mina idéer kan förverkligas.

GeneralPedal är en karaktär jag beskriver på ett fantasifullt sätt, men menar att hans tankar och åtgärder är fullt genomförbara. Jag vill få ut skolungdomarna på cykel med smartphone.

Med GPS funktionen skall de leta rätt på triangelpunkterna på de berg de bestiger. Där skall de fotografera punkten och omgivningen i tre riktningar och sända bilden till ett sekretariat. På vägen mellan triangelpunkterna kan de fotografera objekt som de gillar och sända bilderna till en jury som ser till att de blir rättvist bedömda.

Bilderna kan sedan läggas ut på nätet och på elektroniska skärmar som placeras på lämpliga ställen, kanske på Fotografiska Museet i Stockholm.

Som gammal mätningstekniker i kommunen som arbetat med just dessa punkter har jag möjligheter att få material från Samhällsbyggnadskontoret. Mellan triangelpunkterna kan man koordinatbestämma lämpliga punkter där man får stanna upp och läsa text, eller höra en röst som ger information om traktens historia. Här finns mycket att utveckla, jag visar bara på det viktigaste man kan göra med sin smartphone.

Cykelorienteringen blir en samhällsorientering, och den som fullföljer hela banan kommer att få en god kunskap om den trakt där banan ligger. Samhällskunskap hette skolämnet då jag var barn.

Att jag kallar denna övning för tandem----- beror på att jag tror att det är många roliga aktiviteter som kan bedrivas när man är två: tandemkajak, rida islandshäst, fara fram på tandemcykel och andra aktiviteter där man måste ta hänsyn till varandra. Man skulle kunna skapa en helt ny sport i likhet med den olympiska militära grenen; Modern Femkamp, och använda sin smartphone för att nå resultat.

Jag har kallat min studiegrupp för DOKUMENTATÖRERNA, och det borde gå att ge ungdomarna uppgifter med själva administrationen, med stöd av vuxna som håller dem varsamt om ryggen. Det skulle kunna vara lärare i de skolor som finns inom det område där allt detta ska ske. Kanske gymnastiklärare eller funktionärer i de ideella föreningarna.

Ett exempel från vår trädgård: Vi satte en murgröna mitt på norra gaveln. Varje sommar växte den upp en bit, men på vintern frös toppen av, och så höll den på. Då spände jag upp ett glest nät över hela husgaveln med grön trädgårdstråd, och på ett par år hade murgrönan täckt hela gaveln och var på väg upp på taket. Bara detta enkla stöd förändrade hela rörelsen...

Var kommer AkterKastellet in i sammanhanget?

Tomten lutar rätt mycket från stranden upp mot berget. Två byggnader ligger på den gamla strandremsan dit vattnet nådde före sjösänkningen 1891. Det är själva sommarstugan och en bod som pappa byggde som bastu och för förvaring av verktyg. Stugorna är mycket enkla, men boningshuset är isolerat och där finns indragen el sedan 70-talet. En pump som lyfter sjövatten upp till en tunna på Övre Terassen ger ett tryck på ett kilo i kranen i pentryt. Tomten har tre nivåer. En nivå där husen står och en som jag kallar Öfre. Däremellan finns en terrass där man kan odla eller göra en gräsmatta på vilken man kan tälta.

På Öfre sätter jag nu upp ett tält med ett skydd över. Meningen är att tältet skall stå uppe över vintern, ty där har jag placera IKEA´s vita utdragssoffa. Så småningom skall där byggas något stabilare.

På Öfre kan man också sätta upp två små tält till, om det behövs, och på så sätt kommer jag att ha plats för en handfull ungdomar som kan övernatta där.

Laga mat och äta gör man i stugan, och där kan man samlas och se på TV och film och bildspel som man skapat själva. Där finns också några musikinstrument som jag hoppas kommer väl till användning. Musiken är viktig tycker jag. Där finns ett dragspel, en akustisk gitarr och en elbas. Dessutom finns en Djambé-trumma tillverkad i Benin på Afrikas västkust. Benin hette förr Dahomey, och där finns jazzens ursprung.

Men... det är inte AkterKastellet som är det fina i kråksången, nej det är tandemkajaken, roddbåten och Örnjollen, och två militärcyklar, som ger oss möjligheter att fara runt på sjön och uppleva den natur och kultur som finns inom det område som jag anser vara värdigt ett VÄRLDSARV. Om det här kulturlandskapet någonsin kan bli ett världsarv har för mig inte någon större betydelse, det har ändå så mycket att utforska från forntid till nutid att det kan ge barnen som växer upp här något stort att vara stolta över.

Där finns alla de stora säterierna med sina mjölkbesättninger där Fagernäs var den första ladugården som blev fri från tuberkulos genom Hildemar Lidholms försorg. Hildemar var den av bröderna som blev kvar på Nådhammar och Wilhelm  for vida omkring. Hildemar fick Nordstjärneordern för sitt arbete med mjölhanteringen och kan därför kallas Riddaren Hildemar.

Utmed Långsjöns stränder finns fyra fornborgar och på Hölösidan finns under fornborgen ett antal stora stenar som ligger så att det bildas grottor. Grottberget eller Hölö Grottor är registrerat i en internatuionell förteckning.

Intill Grottberget finns Erimitens boning. Hans namn var Ekman och han var ingenjör på Liljeholmens ljusfabrik. När hans fru dog var han 60 år och då sökte han efter en lugn plats att bo på och fann Grottberget med möjlighet att odla exotiska växter. Erimit och erimit; under tre år hade han 1500 besök.

Så har vi Nådhammars gård där Hildemar bodde och byggde ny ladugård liksom på Hjortsberga som han köpte 1880. Ett år efter det Hjortsbergas ladugård var klar byggde man ny ladugård på Fagernäs där Anticimex har sin verksamhet idag nära Gamla Järnvägsstationen i Mölnbo.

Jag har med mina bloggar beskrivit en del av Vårdinge Sockens natur- och kulturhistoria, men ännu bara skummat lite på ytan. Vad jag vill nu är att åstadkomma en orienteringsrunda, upp på de högsta bergen där triangelpunkter finns. Därifrån har man en fantastisk utsikt ut över socknarna.

GeneralPedal för stå som gallionsfigur för detta äventyr som kommer först ut bland mina idéer.

Det finns fler: Ridled från Norrvrå (där bussen vänder i Hölö), motordriven kyrkbåt för guidning av turister på Långsjön. Hypermodern Femkamp och ett vasaloppsliknande äventyr på rullskidor runt Långsjön en gång om året, med mera.

En radiostation (Radio Mitt i) kan jag tänka mig på MellanMjölkMuseet där också musikalen skall växa fram.

Det som skapar alla dessa möjligheter är den nya tekniken med multimedia, och jag kan tänka mig att det är här i det gamla jordbrukarsamhället det nya ska växa fram. Här finns mycket från landsbygden bevarat på Gamla Skolan där hembygdsföreningen håller till. Ett nära samarbete med dem är synnerligen värdefullt. De börjar också vara bra på multimedia.

Den man som kom med flest förslag om en svensk obligatorisk folkskola, var också han som byggde Gamla Skolan eller Berga skola som den egentligen heter. Hans namn är Per Sahlström och han var en pojke som miste sin familj tidigt i livet och som genom flit och gott förstånd blev både kommunalman, riksdagsman och riksbanksfullmäktige. Han fick råd att köpa Berga Gård som idag heter Balsberga, det är därför skolan han lät bygga åt barnen i stationssamhället heter Berga Skola.

För att realisera mina drömmar om GeneralPedals cykelorientering krävs stöd från framför allt skolan. Bidrag kan sökas på flera håll, framför allt de stora industrierna i Södertälje borde kunna bidra till ett försök att åstadkomma en sammhällsorientering som är en god investering för framtiden.
Sedan är det ju så att det kommer täta rapporter om att ungdomarna börjar bli för feta, vilket är en grogrund för kroniska sjukdomar. En bra kondition gör oss smartare, eller vad skulle Gunde säga?

Sedan har vi möjligheter att söka EU-bidrag på samma sätt som Tälje Skog och Ungdom gjort, och på så sätt har man fått 3 miljoner att öka skolbarnens kunskaper om landsbygden.

Frågan jag sliter med är vilken form denna organisation ska ha.

För min del är jag intresserad av kooperation. De olika socknarna kan ingå i ett samarbete där man tar tag i de frågor som eventuellt kan förverkligas. Men... först vill jag ha igång en studiecirkel i Studierfämjandets regi. Det var så vi grundade StallBergtorp i Skog och Ungdoms regi.
Skog och Ungdom kommer från 4H och Studiefrämjandet från Förbundet Skog och Ungdom.

Min tomt vid Långsjön i Vårdinge kostar mig en bra slant så länge jag har den i min ägo. Mina barn och barnbarn har sitt på annat håll, och vad jag behöver är så mycket pengar att jag kan dra det hela runt, inte mera.

Jag kommer nu att göra reklam för denna verksamhet på AkterKastellet och jag brukar säga:

Flyg inte till Thailand, ta tåget till Mölnbo.

På tåget kan du ta med dig cykeln, och fyra km är inte långt när man är ung. En bom stänger vägen från Långsjödal till Ulriksdal och därför får biltrafik förekomma endast i undantagsfall. Det kan också vara bra... då kommer de som verkligen vill vara med, att ta sig till AkterKastellet; på ett miljövänligt sätt.

En ridled från Norrvrå, förbi Ulriksdal, och vidare till Nysund och över skogen till Nådhammar, får vi ta upp en annan gång...

Här nedan följer ett konglomerat av bilder som berör texten ovanför:

Stall Bergtorp 2014

Krokiga Björken och MilkRiverUniversity.
Flotten har legat där i 18 år och var fullständigt renskurad då vi ankrade upp den där.
Först kom alen, sedan björken och därefter en liten tall och en gran.
Det är just så vattendrag växer igen...
 

Kartan över Långsjöns norra del. Högst upp i norr i Mölnbo har vi Lillsjön.
Mellan AkterKastellet och Nådhammar ligger ett torp och ett berg med en fornborg; Johannesberg.
Det finns fyra fornborgar mellan Grottberget och Mölnbo.
 

Den stora bilden har jag tagit på Observatorielunden i Stockholm.
Den lilla till höger har jag fått av Kjell Carlsson på Bibblan.
 

AkterKastellet och båtarna.
 

Min granne hjälper mig att montera IKEA´s vita utdrgssoffa på Öfre.

Enda rummet kallar jag Jubel och Klanglådan.

4 visitkort

Kartan på väggen är från 1697 och täcker över Öknebo Härad.
 

AkterKastellet från sjön.
 

Såja båda benen på plats, balansen sitter där sedan 54 år då jag köpte en tävlingskajak
vid kanotklubbens klubbstuga vid Tobaksmonpålet.

Visionären
 

Öknebo Häradsteater

En triangelpunkt på Storkullen; 92 meter över havet...

Lycka är att lyckas för enkelt samband kan det kanske tyckas!

SLUT

Brev till Tommy och Annica, från Pippi-Lotta som flyttat till Världens Ände...

Ateljé Living Room
www.MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
www.DigitaliaGalleri.se
AteljeLivingRoom@Hotmail.com
 +46 0707 534 539

Moffas adventskalender 2015...
En adventskallender kan väl inte vara svår att skapa, värre då att få fred på jorden... men det omöjliga tar bara lite längre tid, så det så, sa Pippi och spände fast sadelväskorna på "Lilla Gubben" hennes splitter nya motorcykel med sidovagn som hon köpt för egna guldpengar. Nu ska hon åka ner till hamnen i Trosa där Briggen Tage Danielssons Hjärta, tvåmastaren, ligger nästan framme vid Smörasken och guppar i de långa dynerna...

Angående hennes prickiga häst kan meddelas att han, Lilla Gubben, gått tillde sälla jaktmarkerna som alla andrahästar.

Pippi ska äntligen segla på Moffas brigg, ett systerfartyg till Stockholmsbriggen som själv är ett systerfartyg till Falken och Gladan. Gladan hade Adolf Erik Nordenskiöld vid flera expeditioner i Nordliga hav. Du känner väl farbror Adolf, han som hade ett ställe utanför Trosa som heter Dalbyö. Han och hans maka, Anna, är begravda på Västerljung kyrkogård. Det var Professor Nordenskiöld och Kapten Pallander som med motorseglaren Vega färdades runt Europa och Asien och låg fastfrusna utanför Tjuktjerhalvön i nio månader innan isen gick upp igen. Om de bara kommit någon dag tidigare hade de nått Bering sund där det varma vattnet möter från Stilla Ocianen.

I Moffas saga om Hanna-Vanna i Svartputten får vi veta att hon är en bortbyting och att flickebarnet som hon byttes mot hette Anna, vår Vatt-Anna i Södertälje som växte upp på torpet Oxsundsvik, mitt emot AkterKastellet dit Moffas Rumpnissar kom av misstag när de skulle fara till Söderhavet och rädda Pippis pappa, Efraim Långstrump, som blivit fångad av kannibaler. Det var då de bildade företaget Moffa & Co som fick uppdraget att söka efter den Heliga Gralen, den Korsriddarna aldrig fann trots idogt letande i fjärran Östern.

I stället för att gira styrbord vid Mölnboån, svängde man babord och drog Optimistbåten förbi
Den Gamla Kvarnen och kom upp i Lillsjön och sedan Långsjön som Moffa kallar MilkRiver, ty det var från Nådhammar, längre söderut utefter sjön, som Arlas första mjölk kom ur stinna djuver. På djuvret sitter kossans spenar, vanligtvis fyra stycken. Geten har bara två, så det så...

Rumpnissarna seglade bidevind, ja de kryssade upp förbi Ulriksdal där Ulrik i Dalen bodde på Annas och Hanna-Vannas tid. Ja de kom just lagom till Nådhammar då Moffa vaknade efter att ha tagit en lång drömstund på den hårda durken.

- Förgrömmade ungar , era förbaskade snuskrabbor, hur enda in i glödheta har ni burit er år för att komma så in i Helsike fel, ryade han. Läs gärna: http://WahlingeMarket.blogspot.com .

Men Tommy bara skrattade och sa att nu svor du allt Gubbelubben lilla, nu får du batala till reskassan en säger en svensk krona med kungen på...

Orkar inte skriva mera denna juldagsmorgon efter ottan och nu skall jag åka till Nådhammar och frukustera med tomten som bor där på övre VIP-läktaren där han har ett litet krypin. Han har lovat mig att ge en kort interljuv... Hej då Annica, hej Tommy, hälsa så mycket till SjörövarJenny´s ättling, Jenny VIII af  Trostorp.

MVH/General Pedal... och "inte så tjock men", överste von Smaal...

Så snart Pippi kommit ombord på briggen och den seglat ut genom Bokösund och förbi Kyrkogårdsskär där Arne en gång var uppe i ett ståltorn ovanför en triangelpunkt i Riksnätet, kunde man sätta stormärsen och få vind akterifrån. Visst fanns det mycket att titta på, både i skeppet och i skärgården, men utan tvekan saknade hon sina kompisar, Tommy och Annica. Men vem var den där andra tjejen som de brukade leka med, hon som de kallade JennyPenny.

Därav kom det sig att hon började skriva brev till dem, ett brev som var en berättelse som hon med sin livliga fantasi kallade:
Jenny VIII af Trostorp. Om ni sitter still och lyssnar skall jag läsa upp brevet som burits hit av duvan som fanns med i Pippis packning tillsammans med Herr Nilsson.

Det var så här: General Spiral, nej vad säger jag, Pedal heter han, är ute och raggar. Han måste få ihop ett antal cyklister som är villiga att vara med i hans cykelkör. Det är nämligen så att Ubbe Häradsteater i tidskriften Nätis! har utlyst en tävling i musical.
Vi har ju redan Idol där en person uppträder, Let´s dance där två personer visar upp sina talanger. så har vi alla körer i Körslaget, och nu blir det musikaler för hela slanten. Generalen är den som skall försöka få igång det hela så att "ELDEN" sprider sig runt hela Östersjön från Flodområde till flodområde.

Kanske du undrar vem Generalen är. Han är densamme som Fridolin som är fin och kan tala med bönder på bönders vis och med visa män på latin.

Generalen skall nu gallra ut alla dem som anmält sig till den populära cykelorienteringen som han har fått tillåtelse till att annonsera om på alla apotek i Flodområde 63. En ny karta med punkter sätts upp på apotekets anslagstavla, och den som kommer runt till alla triangelpunktsberg och kan svara på frågor som finns här och där utefter vägen, samt sända bilder till sekretariatet på roliga objekt under vägen. De som under en period för flest poäng får en förfrågan om de tror att de har något att tillföra projektet.

Slutprodukten, en film på bästa musikalen kommer sedan att visas över hela världen med den teknik som går att finna. Pengarna som arrangören får in på orienteringskorten och allt som filmen spelar in, går till stor del till slumarbete i Dahomey, förlåt landet på slavkusten, på Västafrika. Idag heter landet Benin. Det var i Dahomey som Amazoner, kvinnliga krigare skyddade kungen. det var också där jazzen har sin gryning och Djambétrummorna förmedlade budskap mellan byarna.

Många av slavarna kom till Haiti och de vackraste kvinnorna togs ofta upp i plantageägarens familj och födde barn som kallades Creoler. Creoler kom till New Orleans och jazzen utvecklades där genom män som King Creol och Luis Armstrong som tillsammans med andra förde den till Dalgården på andra sidan om Dr. Martingatan, där grabbarna på Gulagårn stod och lyssnade utanför källarfönstren...

Briggen har nu hissat alla segel och går för akterlig vind, men...så plötsligt brider vinden och sveper utefter kusten och Briggen går med hög hastighet förbi Tullgarnsviken där Johannis i Orrlöt en dag äntrade relingen och lät sig föras till Karibien där han blev omhändertagen av en creolska med namnet Winnie, en lätt färgad kvinna som hade jazzen i blodet. Ja det var då det, på den tiden Johannes var saknad av Anna i Oxviken, som på grund av besvikelsen lät sig tagas av Riddaren på Nådhammar, förvaltare av den heligaGralen.

Den som skrivit detta har en livlig fantasi, det har du nog insett, men har du förstått att han menar allvar... - jasså inte det, ok skyll dig själv, sa Urban Häradsteater, han som är konstnärlig ledare av hela spektaklet som går att finna i din Fickteater (smartphone)...
Sov gott!

Nicke & Sigge The Bikers

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


The Bikers on Road...back again after several generations...

Att dejta en flicka i storstan är kanske inte så svårt om man har en motorcykel med sidovagn,
och det hade Nicke just gjort, och inte vilken brud som helst. Den här bruttan kunde sin Nils Ferlin, och det var Nicke Blom satte värde på. Nu gällde det bara att för de andra killarna med sig på
Vägen Västerut... Om sanningen ska fram hade Kirsti mor en egen motorcykel med sidovagn då hon var ung och galen, och på den fanns en sidovagn som hon körde ved i.

Sigge var genast med på noterna och till slut var alla med på en vända bort mot den så kallade Tokstan, eller rättare sagt Södertälje där Gulagården ligger på Västra sidan av kanalen vid foten av Amerikaberget. Kirsti morsade på alla killarna och satte på sig Nickes reservhjälm och så försvann hon ner i sidovagnen och gjorde sig bekväm där som om hon aldrig gjort något annat i hela sitt liv.

Så bar det iväg...till Tumba och vidare mot Alby där vägen snirklar sig fram över E4:an och på gamla Riksettan till det vägkors där vägen går ner till Norsborg där Stockholms vatten har sitt reningsverk.

Mälarens vatten skall räcka till många, och skulle något katastrofalt hända så att man inte kan ta av det, har man en reservvattentäckt; Bornsjön. Runt Bornsjön finns ett stort område som är skyddat så att någon förorening inte ska ske. Även Södertälje tar vatten från Mälaren. Sedan pumpar man det vidare till Järna och Hölö varifrån det går per ledning i Långsjön och Lillsjön till Mölnbo samhälle.
Att släppa stora tankers genom Södertälje kanal in till hamnarna i Strängnäs, Köping, Enköping och Västerås är ett stort hasardspel, tyckte Sigge, som var väl påläst. Och nu skall man kanske göra slussen längre och bredare för att ta emot ännu större båtar. En gång kunde man ro båtar från Saltsjön till Mälaren, men så höjde sig land för varje år så man måste rulla dem på stockar, och till slut måste man börja gräva. Den förste lär ha varit Engelbrekt och hans mannar. Idag fortsätter landet att höja sig och i Södertälje kommun lär det vara 36.8 cm på 70 år.

Sigge föreslog att man skulle stanna till vid Sturehov och fika. På sommaren är det mycket vackert att sitta utanför slottets ena flygel och låta solen värma den välklädda lekamen tills det ena plagget efter det andra åka av. Det är kallt att susa fram i över 110 km i timmen och därför måste man ha bra kläder på sig, och skulle det hända det som inte får hända måste klädseln skydda kroppen. Därför är det läder som gäller.

Som den värdinna hon är så såg Kirsti till att killarna fick det de ville ha, det gjorde man inne i södra flygeln, sedan satte man sig ute i parken med utsikt över sjön, och såg staden långt där borta.

Sigge letar fram sin Fickteater (Moffas benämning på de nya mobiltelefonerna) och googlar fram:
 Gula gården ( http://gulagarden.blogspot.com ) och läser för de andra killarna som blir sugna på att åka dit och kolla upp hur det ser ut där Sigges morfar växte upp. Man går in med muggarna och tackar snällt åt flickan som blinkar åt Kirsti, vilket betyder att hon gärna hade velat följa med...

Ner i korgen igen och sedan iväg på den slingriga vägen in till stan. Vid Birkakorset blev de stående en lång lång stund, för där kom det gäng motorsyklister, bikers, som de skulle ha åkt tillsammans med runt Mälaren. En gång om året åkte man, stor som liten, med världens lyxigaste eller med en gammal monark och ryggsäck på ryggen. Det klart det sög i magen när man såg kompisar glida iväg i den långa kön, men nu var man på väg västerut, som MoffaFridolin brukar säga...

Så svängde man höger ner mot klaffbron och upp förbi två rödljus och passerade Oxbacksleden som är en del av E20. Oxbacksleden går mellan Oxbackskolorna och Gulagården idag, förr fanns där också ett sjukhus, det första i stan där det sedan blev barnavård och en barnkrubba som gränsade direkt till Gulagården med ett gunnebostängsel som gick att forsera när fruktträden på krubban dignade av äpplen och päron.

Sigge som varit där tillsammans med sin morfar, för länge sedan, såg på håll var någonstans man skulle svänga vänster, och så var man vid korsningen Dalgatan - Turingegatan.

Förr stod det en kiosk här uppe i hörnet av Dalparken, där fick Sigges morfar Arne köpa tidning åt sin far, Henrik, och fyra Daim, en åt var familjemedlem. Arne kallade Dalgatan för "Mammas Gata", de flesta ungarna som lekte på Gulagården och Röda Gården (Mangelgården) bodde ju omkring den.

Åt vänster tog man och gled förbi den nya kiosken som står precis där Arne en gång stod på skriskor nedför en brant isbacke ned till parkens spolade isbana. Lite senare spelade man ishockey i Gropen, där Frälsningsarmens kyrka ligger idag på andra sidan Oxbacksleden.

När man kom fram till S:ta Ragnhildsgatan körde man in där och parkerade och hängde hjälmarna på cyklarna och gick in genom den vida porten i muren. Från denna ände av gården såg man små gräsytor och en lång flaggstång som Arne berättat om en gång.

Sigge berättade: - Han och hans bäste kompis på den tiden hade kompat, som man sa då man spelade kula. Denna enda gång hade Arne fått så många kulor som aldrig förr. Han brukade vara så generös så det blev inte så många kulor över. Men nu då var och en hade ansvar inför den andra kunde man inte ge bort kulor hur som helst; och då blev det en hel gympapåse nästan full.

- Flaggstången, sa Svempa, vad hände vid flaggstången.

- Jo, det var där Arne stod en dag när han snart skulle lämna barnstadiet och gården för alltid, och den stora kulpåsen, hans egenhändigt sydda gymnastikpåsen i syslöjden, hade han med sig.
Småungarna runt omkring honom sprang åt alla håll och plockade kulorna som han generöst spred omkring sig.

- Det var en härlig känsla, sa Arne till Sigge när de båda stod där intill flaggstången,
det är saligare att giva än att taga, står det i bibeln; tänk på det när du fått ett överskott...

Så gick grabbarna fram i sina skinnkläder och ställde sig på karusellen som en gång stod nere i Dalparken när Arne var grabb.

MoffaFridolin har skrivit en hel del om Grabbarna på Gulagårn, om deras idrottsförening,
Fantomens IK, om Fantomenfilmen som de gjorde och som de konverterade till VHS- och nu finns i DVD-format.

Kanske du kan få tag på den Sigge, sa Kirsti och log insmickrande, du har ju känningar. Jag är mycket intresserad av musiken som hastigt flödade i Dalgården, deras ungdomsgård. Det lär finnas gamla inspelningar från både Gobec´s och Hecto´s. På en av dem lär visst ett geni som idag heter Bertil Mollberger, men då Bicke Eriksson, finnas i DVD-format. Det sägs att han, som nu bor i Stockholm, har gjort två konserter i sin gamla miljö tillsammans med Kanalbandet. En gång i hans gamla skola, Torekällskolan där även Arne och de andra grabbarna gick. En gång senare spelade och sjöng han om sin favorit, Ray Charles, i nygamla Folkets hus, på stora scenen som heter Estrad. Efter Torekällskolan gick de flesta i Mariekällskolan. Arne muckade därifrån 1959 och började jobba som hantlangare på Lantmäteriet ett år innan han kom in på gymnasiet i Läroverket.

Nu ska vi ta en titt ut över stan. Antingen kan vi gå Björn borgs promenad, den väg Grabbarna på Gulagårn använde när de skulle spela hockey på den tennisbana som också Björn tränade på. där fanns några år en riktig sarg på vintern. Innan dess åkte man på en spolad bana i Övre badparken strax intill.

Morfar har berättat, sa Sigge, att hans allra första skridskor, som hänger inne i museet, var ett par halvrör. Första gången han åkte på dem var, efter julafton ett år, på dammen där uppe på toppen av Amerikaberget, det vi kallar Torekällberget.

Varför Amerikaberget heter som det gör kan nog bara Göran Gelotte svara på, han är expert på Södertäljes historia.

Vi åker, sa Nicke, jag vill bjuda Kristi på en salig resa rakt upp i himmelen.

Ja, sa Sigge, min morfar har berättat att man åkte kälke ända uppifrån Skogshöjds hotell, och ner på S:ta Ragnhildsgatan, över Täppgatan och slutligen korsande Dalgatan som var lägsta punkten. Men sedan gled man ända upp  till Gamla Folkets Hus förbi Kringelvägen. Det var åka det. Någon har sagt att det vid ett tillfälle ordnades vakter vid korsningarna, men det kom inte han själv ihåg.

Arne hade ingen egen bobb, men hans kompis hade en lång en som de båda åkte på samtidigt. Man åkte även i den branta backen i Övre Badparken.

På tillbakavägen gick man längs Dalgatan och konstaterade att Röda Gården var ett minne blott i minnet på Grabbarna på Gulagårn, nya moderna hus står där i stället.

Nu åkte man inte uppför S:ta Ragnhildsgatan utan åkte till Turingegatan förbi en liten transformatorkur som heter Amerika. Man åkte upp och ställde sina hojar på den lilla parkeringen
bakom Torekällberget och gick in genom grinden som nyss sattes upp för att djurplågare inte skall komma in på nätterna och skada djuren; konstiga människor...

Alternativspettan, Kirsti, debarkerade sin farkost och gick med grabbarna in  genom grinden och uppför backen där man kunde skönja bondgården till vänster om dammen. Lite längre fram går vägen upp till skolan och ner till Torget med Museet där Sigges morfar finns avporträtterad med sin blivande fru. De sitter där i en monter i Britt-Maries rum med sina abiturienthattar som är prydda med knappar på och en text som måste ha förargat deras rektor och lärare i historia och samhällskunskap.
Han, rektorn alltså, hade burit sig taskigt åt mot en klasskamrat, inte bara en gång utan många gånger, idag skulle vi kalla honom en mobbare. Flickan ifråga hade gått i Arnes klass i fyra år och var den vänaste tös man kunde tänka sig, men...hon hade en defekt...hon var så himla blyg och talade så tyst inför klassen; ack hur skulle det ha gått för henne på Lundsbergs...

Mycket sevärt finns det på museet och Sigges morfar brukade köpa Violpastiller där i butiken. Han brukade påpeka att det finns en skylt på ytterdörren där det står Örebrokex, naturligtvis därför att det var där han föddes, och det är där Arnes morfar växte upp helt nära Svampen.

The Bikers släntrade över torget och gick upp mot kvarnen som brann ner men byggdes upp igen av folk från Dalarna. Morfar Arne brukade säga: Bygg i Dalarna, bygg inte sönder Stockholm. Förmodligen är det därför MoffaFridolin har tipsat om Vägen Västerut...kanske mot Värmland...

Nu är Sigges & Nickes Bikers framme vid baksidan på Värdshuset och stående strax intill ett rör i berget som ingen av grabbarna har en aning om vad den betyder, men det vet MoffaFridolin.
Här har man en vid utblick över staden, men tyvärr ser man inte Gulagården, men man ser Norra Oxbackskolan mycket väl, och då kan man ana sig till var gården ligger. Husen i norr, Grusåsen, står majestätiskt längst upp i synranden, och längst bort på höger sida kan man se husen vid Östertälje.

- Vet ni, sa Sigge, varför gamla Telje bytte namn?

- Nu är han igång igen, sa Melle, han som egentligen heter Melvig. Låt oss gissa...

- Jag kan hjälpa till på traven, sa Nicke som varit med förr.

- Är det på grund av att där finns ett Västertälje, ett Östertälje och ett Norrtälje...

- Jag tror att det beror på att det finns Östertälje och Västertälje förut, sa majoriteten med en mun.

- Fel, fel, fel, sa Nicke skadeglatt, det beror på att Telje kom att finnas på två ställen. När Norrtälje blev stad och fick sitt namn, bytte man namn här också och gav staden namnet Södertälje.

- Gud så förnuftigt, sa Svempa och nickade mot Sacke som inte sagt ett ord på hela dagen. Om sanningen ska fram var han inte ett dugg intresserad av roadturer som denna; kultur för honom var av ett helt annat slag, han var en Barrabas, men han sneglade åt Kirsti som han såg som en ängel; ja inte lätt att förklara.

Arne har berättat att han far hade fest här uppe i värdshuset när han fyllde 50 år 1960. Här spelade Arnes skifflegroup och underhöll gästerna. Det var nog sista gången Arne var med och spelade i Hecto`s tillsammans med Grabbarna från Gulagårn, och där fanns Lilla Berra, som Arne brukade säga, med sin mammas tvättbräda. Det finns en blogg med en vandring runt kvarteren där grabbarna bodde och jag tror att den guidar oss på blogger upp mot Torekällberget och ner igen; den utgår då från entrén till Dalgården, världens bästa ungdomsgård på 50- och 60-talen... Lilla Berra ja, han råkade vara tre år yngre än de andra. Hans brorsa, Hasse, var också med och bildade bandet, och han var bara två år äldre än Lilla Berra, som blivit en stor musiker i Södertälje.

Nicke som funnit sin partner i S:ta Clara Kyrka genom en vink från Nils Ferlin som stod ute på gatan en gång i tiden, men nu var undanställd, hade en fråga till de andra. Frågan hade han ställt till Kristi när de möttes första gången vid kyrkans bokbord och lyder som följer:

Vilken trubadur följer i modern tid efter Mikael Bellman ( som ligger begravd på kyrkogården intill stora porten), Evert Taube eller Cornelis Vreesvijk...?

- Vad säger ni, sa Nicke, Kirsti och jag var helt överens om vem det borde vara, men ok, smaken liksom baken... nå, säg en i taget...

Någon sa Lasse Berghagen, en annan Olle Adolfsson, ja många förslag blev det innan Sacke sa:
- Det är klart som korvspad att det är Ulf Lundell, han har en skön stile, som Baloo säger.

- Vi är av samma mening, det måste bli Ulf Lundell av många skäl, sa Sigge, och det passar in just här att säga det; - jag trivs bäst i öppna landskap ... - .

Sigge plockar fram sin Fickteater (mobil) och alla flockar sig runt honom för att se det alla kunnat se.
Se där säger Sacke, för första gången idag, Bellevue, där kan vi säkert få lite i magen, hänger ni med?

Det finns en blogg som heter: Bertil Petterssons Musik och Foto, vi kan titta på den när vi sitter tillbords, kom nu, sa Nicke och bjöd sin dam armen.

Vill du gå vidare på vägen västerut ska du uppsöka: http://BasBerraGula.blogspot.com ,och leta efter inlägget om Konstnärer med anknytning till Dalgården...2012...

S:ta Clara Kyrka...Vägen tillbaka ...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539                                      The Bikers Förspel...
                              http://HKMiddleMilkDominion.blogspot.com  /
                                            The Bikers Safari i Sörmlands djupa skogar...
                                                               

S:ta Clara kyrka var en gång
ett katolskt kloster.
Varje dag har man soppkök,
där behövande kan få ett mål.

Nästa mål är: Gula Gården... 

Den Kristna kyrkan drog västerut ända till Island och Skandinavien...

S:ta Clara har en herde som kom västerifrån för att frälsa (rädda själar) som blivit förtappade.
MoffaFridolin har funnit en ström som kom från väster till huvudstaden och sedan drog vidare ut i världen, till Världens Barn. Strömmen  bestod av mjölk från Mejerigårdarna i Vårdinge där nuvarande herden tjänstgjorde i Vårdinge och Järna kyrkor. Strömmen jag talar om har sin källa i Nådhammar dit Hildemar Lidholm och hans bror Wilhelm kom anno 1858. I Vårdinge ligger MilkRiverUniversity i MilkRiverValley. Flodområde 63 är det sjösystem där dessa uppdiktade namn finns i MiddleMilkDominion...Moffa&Co verkar där från AkterKastellet...

Tåget mellan Vårdinge (Mölnbo) och Stockholm kom första gången 1861 och från den tiden och många år framåt lastade man mjölk till Stockholmsbarnen.

                   ------------------------------------------Bikers-------------------------------------

Av en slump fick Nicke tag i adressen till nästa mål. Han fann att statyn av Nils Ferlin var borta från sin plats utanför kyrkogården och därför gick han förbi Bellmans grav och in genom den stora porten
och kom in i det stora mittskeppet. Han hade aldrig varit där inne, trots att han bara bodde ett kvarter därifrån. Till höger strax innanför dörren fanns ett bord där en ung kvinna stod och sålde skrifter som handlade om frälsning av förtappade själar; somliga var gratis. På ett ark i folieformat, med ett fotografi av Hingstmannen på översta raden fanns en stor bild tagen inifrån altaret i riktning västerut, just som den bild som finns på detta inlägg. Han hade bara tänkt fråga efter Ferlin, vart de har förpassat honom, och så kom han i diskussion med den unga kvinnan om något som han aldrig tänkt prata om i en kyrka.

Vem är den trubadur som idag kan mäta sig med Bellman, Evert Taube, och Cornelis Wreesvijk...
Det var som Ferlin själv ställde frågan, den bara fanns där. Någon hade lämnat in frågan till flickan vid bokbordet och sagt att den satt på statyn som de måste dra iväg med till okänd ort.

Ferlin var faktiskt en diktare som Nicke kunde förstå, hade faktiskt en enda poesibok hemma, och det var en av Nils diktsamlingar. Tre dikter hade han ständigt i huvudet och han kunde inte låta bli att rabbla upp dem, ja som han kom ihåg dem förstås:

 Vissna löv
 Så är jag ett visset löv
visset löv i vinden
döden skall mig fatta
i sin gamla kratta
åh, jag är väl ännu röd
ännu röd om kinden
fast jag är ett visset löv
visset löv i vinden.

- Det var en sorgsen dikt, sa flickan bakom bokbordet, jag kan en som är muntrare, en smula i alla fall, fast Ferlin var inte särskilt munter själv, men han kunde muntra upp, och det är kanske därför han varit placerad här utanför. Hoppas att han kommer tillbaka...

Flickan replikerar:

Hästar har så sorgsna ögon
bruna och aldrig blå
vanliga arbetshästar
vad är det de tänker på.

Om en sömmerska öppnar sitt fönster
och ger dem en sockerbit
kan det tänkas de bultar med mulen
när de nästa gång kommer dit.

Hästar skrattar aldrig
de hånlog ej ens åt Klumpfota-Claes
min barndoms Klumpfota-Claes
vilkens kinder av glädje blev röda
då man tog hans tenor för bas.

När han gjorde sig köpstark och viktig
åt stora ardenner ibland
att se på hov och på tand
men hästar har ingen humor
inte det minsta grand...

Bravo, bravo, där får du tio poäng, vill du rida på min hoj, jag och de andra Bikers åker mot
Gulagårn, var faen den nu ligger. Förlåt mig, måste vidare nu, har du lust att hänga med kan du kontakta mig på min adress:  Nicke & Sigge The Bikers,  men du måste vara ordentligt klädd, hjälm har jag en extra...Nu tar jag det där trycket i folioformat, det är en guldgruva för oss... jag lägger mitt hjärta i pant.

             ---------------------------------------- MoffaFridolin berättar -----------------------------------

Förvåningen var stor när jag kom förbi kyrkogården till S:ta Clara och fick se att det var så många människor som stod i kö för att få en bit mat; att alla dessa människor öppet visade sin fattigdom.
I Sverige är vi alla lika, fick vi lära oss i skolan. Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, fick vi sjung i söndagskolan som Frälsningsarmén drev, både vit och röd och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord...

Som vuxen är det svårt att förstå att man fortfarande har så stor tilltro till Jesus. Han hänger ofta som ett träbeläte i kyrkan, stel och stum, vad skulle han väl kunna åstadkomma, om än han kommer tillbaka. Han har ju ingen makt, eller...kan det vara så att han inte rår på ondskan och det brutala våldet som Barabbas stod för, men dock, vissa människor har fortfarande en stark tro. Vad tror de då?

Moffa börjar tänka på sin knappsnurra, på knappsnurrans princip som så få har något begrepp om.
Kanske Nicke som är en praktisk kille och har känsla för timing när det gäller motorer, med deras roterande delar skulle kunna begripa sig på en så enkel, men ändå svårförståelig mokapär.

Den där Jesus var nog inte så dum egentligen, varifrån fick han sina sagor, kan det vara så som man hör berättas att det kom tre vise män och hälsade på i stallet där barnet låg i krubban.

Kan det vara så att en av de vise hade en påse med ett oblat i, och att detta oblat var bakat av ett chip, ett Kristuschipp som väl skilde sig från det chip som föräldrarna fick i dopgåva, ett Judechip.

Ett kristuschip innehöll ett program som gjorde att Jesusbarnet blev uppdaterad, och redan i unga år upptäckte att vanligt folk, som blint trodde på de lärde, bara blev utnyttjade.

Det klart att de skriftlärde och fariséerna ville göra sig av med honom, vilket de också lyckades med.
Varför blev sossarna vilseledda av sina ledare, varför förlorade folket dem som de hyllat i så många år. Varför är den dumme god och den kloke elak, varför är allt en trasa, skrev Almqvist, han som gav ut boken Det går ann, och blev av med sitt prästämbete och måste fly till Amerika.

Domkapitlet jagade honom ut i fördärvet där han dog utfattig. Han skulle kunna vara en av dem som står i kö utanför kyrkan idag... vill du följa med går du vidare i bloggarkivet...
för Flodområde 63 / Nicke & Sigge .....

                                                                   ***

Allt är ett...

Ateljé Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539  


Jag har en gammal svarv, revolvertyp helt visst,
den stått i 30 år, nu ska den ut...

Den är tung, alltför tung för en kropp som min,
men ungarna mina kommer och lyfter.

Där har du allt:

Solen roterar i sin bana i vintergatan och sprider ljus
som färdas fritt i Cosmos. En radio aktiv kraft som
genererar fält där vårat klot gör samma sak i något
mindre format.

Cosmos rymmer himlakroppar lika solen som gemensamt
trycker sina strålar mot det den fosterhinnan där vårt
planetsystem vilar med solen som ett obefruktat embryo.

Om inte solen levererar faller allt ihop, men så läng som
hon strålar mot vår jord håller hon stånd.
Sakta håller hon sina drabanter på lämpligt avstånd,
det vill säga, hon försöker uppnå en balans.

Hennes konkurrenter runt omkring må pressa hinnan
in, då strålar hon och trycker ut. Då måste jorden snurra
för att härda ut, och långsamt snurrande går jorden i sin
bana år från år.

Men...sakta i backarna, allt i kosmos är på svaj,
och därför blir den banan ej konstant, utan rör sig
mera som en vid spiral, in mot syndaflod och ut mot
istider igen; ut och in i evighet tills solen slocknar...

Allt är ett och allt upprepar sig...
Alla strålar komna utifrån, elektromagnetism,
ingår alla i det fält som tävlas om att komma först.
Förr vi kallade den sammanlagda kraften för en eter,
nu endast inom radio finns termen kvar.

Men jag har återfunnit etern, den är som krafter mellan
människor, motstånd som får idéer att ta ut varandra.
Etern är ju fin som eter, men ändå den ger verkan mellan
kroppar, uti Cosmos och i slutna rum.

I skolan har man sagt att jorden suger åt sig svarven, ja ok,
nog känns det så när jag suger i så gott jag kan,
men vem kan nånsin veta,
man har sagt att solen
far med hiskelig fart
ifrån de andra.
Från ingenting till massor i en ruggig bang,
precis som du och jag har bildats från en spermie
och ett ägg till en klyftig hen, som börjar ana
att den tid det tar från en mänsklig bang
är just den tid det tar...

Flo63..det virtuella IT-Samhället...

Ateljé Jerry Linder
Informationsamhället
www.MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Flodområde 63 är ett område på jordklotet som definieras av naturen själv.

Det handlar om något flytande, något som förändras i tiden och kan ge olika resultat allt som dagarna går.

En gång levde här människor i samlarsamhällen, det var innan man hade ett överskott av varor som man kunde byta. Man levde då på jakt och fiske och gjorde alla redskap själv.

Sedan högg man ner skog och uppodlade marken och samlade i lador, vi kallar det jordbrukarsamhället.

I Vårdinge fanns sju säterier, stora jordbruk som kunde leverera. Men så växte industrisamhället fram då ångkraften trängde ut arbetare från gårdarna, samtidigt som industrier startades i orter runt omkring. Där fick man jobb och bostad och Tälje blev en stad.

Varje revolution innebär en stor omställning för människorna, och nu är vi inne i en ny sådan.

Före 1952 var Vårdinge en egen kommun. Längre tillbaka var det socknen som styrde och ställde, men så blev landet indelat i kommuner.

Järna var delat i två socknar, Ytterjärna och Överjärna. 1952 gick Vårdinge upp i Järna kommun och 1971 gick Järna och Vårdinge upp i Södertälje som blev en enda kommun, och Södertälje stad försvann. Det är där vi är idag, ett administrativt område som skiljer Flodområde 63 i tre kommuner: Södertälje, Gnesta, Trosa .

Men mitt virtuella IT-samhälle är ett - Flodområde 63.

Sverige har haft fred i 200 år. Att krig och elände har härjat våra grannar, men inte oss, beror kanske på att vi har byggt upp ett regelverk som försvarat den enskilda människan från maktmissbruk.
Lite tur har vi också haft, men det vi kallar byråkrati och krångel har räddat oss många gånger. Idag har Google koll på mycket i världssamfundet, så skulle man kunna bygga upp ett system inom ett virtuellt område, och göra det till ett IT-projekt i skolan.

De olika socknarna inom flodområdet kunde föreställa länder som alla skall utnyttja sitt området så ekonomiskt som möjligt. Särskilt kultur och kulturhistoria skall prioriteras.
Hela området är ett sagolikt ekosystem där mångahanda idrotter kan utövas på ett nytt sätt, där datorer och mobiler hör hemma. Nya lekar och tävlingar kan bygga på multimediala kunskaper, där sjöarna har stor roll.

Mellan varje socken uppkommer konkurrens, och därmed ökar IT-kunskapen  för varje elev som deltar. Resultatet i stort kommer att skapa en kunskapsmassa som kommer alla till del.

Men...fortfarande prioriterar jag musikalen, ett spel där många konstarter ingår; må så ske...

Från MilkRiverUniversity utgår dessa tankar, varför inte studera där och ta del av Moffas idéer, visst är de väl svävande, men vem vet vad framtiden har i sitt sköte...Jag kanske ska upprepa att
Milk River är Långsjön i Mölnbo och att MilkRiverValley är den sprickdal där sjön ligger, mellan Västra stambanan och järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad. Allt finns i Moffas huvud...

MilkRiverUniversity är en virtuell skola, som började med en flotte som några pojkar på Nådhammar har byggt. Mina barnbarn tog hand om den och ankrade upp den vid vår brygga och där har den legat i många år; ja så länge har den legat där och skvalpat under StoraBjörken så att där växer både al och björk, samt tall och gran. Alen är ca 3 meter hög. MessiasMedMissilen var bara 2 år och ville också vara med och skrubba flotten alldeles ren, tillsammans med de andra fyra barnen: KaptenPersson, FiaKanKälv, FrökenPinYin och MaskisenDartanYang.
Idag har KaptenPersson blivit far till Lejonungen som just fyllt ett år. Hans mamma är prästdotter från Vårdinge. Således är jag nu bliven gammelmorfar och delar nu ansvaret med mina döttrar,
Lilla i och MammaMaa som vuxit upp på landet helt nära skogen där Harry och Elsa verkade. Harry gjorde om ladugården till ett finsnickeri, och Elsa verkade i hela sitt liv för bildningsverksamheten i Vårdinge. Hon blev till slut Hembygdsföreningens ordförande och hennes porträtt hänger på väggen i Berga skola där också Per Sahlström är ärad och fotografi över prästen Zetterqvist, som startade Vårdinge Hembygdsförening, står på bänken bredvid. Alla bär vi ansvar för att våra vattendrag i fortsättningen skall bära liv in i framtiden.

MilkRiverUniversity har nu nu uppgraderats, och jag läser i dagens tidning att Patrik Waldenström har grundat ett nytt förbund i Sverige som heter: Idéburna skolors riksförbund...

På nätet ligger Öknebo Häradsteater och väntar på en roll inom skolorna i Flodområde 63.

Hanna-Vanna i Svartputten trakterar sin balalajka och Johannis färgade kvinna sjunger den jazz som hon lärde sig av sina förfäder från Dahomey i Västafrika.

Ridån går upp...

Vänliga hälsningar från

Ateljé Living Room

En tankelek...om innehåll...

Ateljé Jerry Linder Ltd
 www.MilkRiverUniversity.se
www.Akter.Kastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539  


Vi lever i en värld där alla människor kan nå varandra med multimedia.

Förr bodde vi i mindre grupper som var åtskilda från varandra. Det krävdes stora resurser när man skulle färdas långa vägar för att träffas. Oftast handlade det om handel, men ibland även om krig och stora folkvandringar.

Inom varje område utbildades det ett sätt att se på världen, och om hur man skulle behandla varandra.
Det är det vi kallar religioner. Oftast finns en Gud i deras föreställningsvärd, men inte alltid. I Kina finns en religion som kallas Taoism, där talar man om De tusen tingen...
Konfutsius är en kinesiskt profet som menar att det är Himmelens vilja som styr allt.

I Indien finns två religioner som skiljer sig ganska mycket från varandra: Hinduism och Buddism.

Ur Judendomen utvecklade sig Kristendom och Islam, tre religioner som har samma ursprung.

Kristendomen är rådande i Västvärlden, här finns många olika kyrkor med tro på en gud som en gång var människa, det vill säga Jesus. Han blev Gud när han dog på korset för våra synder, kan man läsa i böckernas bok, Bibeln. På domens dag skall han komma tillbaka, har han sagt...

Människorna kommer ursprungligen från ingenting, liksom universum som har en liknande historia. Kan det vara så att vi har vår bild av Big Bang från vår egen tillblivelse; från ett befruktat ägg.

Gud har befruktat det ägget! Det gäller för universum och det gäller för mig. Det är logiskt att tänka sig att alla försök att förklara Alltet kommer från min egen hjärna. Hjärnans kraft är större än vi kan tro, den är en del av Alltet.

När människor blir utsatta för en övermakt som de inte råder över går de tillsammans och bildar en grupp, en församling med en virtuell ledare; den ledaren är deras hövding, deras Gud.

Alla kan inte tänka så, somliga saknar fantasiförmåga att känna att något virtuellt kan vara en verklighet, och därför är kyrkans kraft något hokus pokus. Det är också så att behovet av en virtuell kraft ökar om vi hamnar i knipa, och när vi blir svaga på ålderns höst.

När världshandeln ökar, och när våra kontakter blir personligare genom resor över hela jorden, blir vi påverkade av varandras religioner och sätt att tänka om Alltet, De tusen tingen, eller Himmelens vilja. Vi kommer då att finna att alla är vi stöpta i samma form, har samma ursprung från Afrika en gång för länge sedan.

Är det då nödvändigt att vi hyllar olika gudar? Är det inte dags att jämna ut religionerna, liksom allt annat blir utjämnat som i ett flodområde där allt vatten slutligen blir ett, världshavet. Det klart att även havet har sina strömmar, ta golfströmmen som exempel, och dessa strömmar påverkar luftströmmarna som ger lågtryck och högtryck.

Solen har även den sina strömmar som påverkar sateliternas elektromagnetiska flöden, ja egentligen är allt i universum flöden som rör sig mot varandra, liksom de olika religiösa samfunden motarbetar varandra. Andra solar längre bort i universum påverkar varandra, och somliga stjärnor föds och andra dör, liksom blommorna på marken.

Jag har iaktagit mina krusbärsbuskar, som jag klippt år från år, och märkt att jag misslyckats med att forma några av dem, de som står nära träd. Träden aura har motat grenarna på krusbärsbuskarna så att de böjt av bort från träden. Sådan är naturen, men vi lever i kulturen.

Jesus är ett exempel på en kulturell yttring. Istället för att slå ihjäl varandra skall vi hjälpa varandra.
Man talar om att älska varandra, och den man älskar agar man. Det är kultur av högsta potens. Det är en omöjlighet. Därför måste vi kunna förlåta varandra, annars kommer vi förr eller senare att upptrappa missförhållandet.

Men vem är Jesus? Enligt Evangelierna är han både människa och gud. För de små barnen är även Jesus ett barn, men för den något äldre är han en man med övernaturliga egenskaper, en som kunde hela människor, och en som vittnade om en högre kraft. Men för dem som fått ägna mycken tid åt att studera gamla skrifter från kulturens gryning, tror jag, kan Jesus tolkas som den samlande kraft kring vilken människor kan flockas.

Kraften utgår från representanter av de olika samfunden. Tyvärr skapas med tiden en så stor skara av tjänare att kraften går ur rörelsen, och därmed måste det ske en revolution
(re=åter, evolution=utveckling), ett paradigmskifte, en ny syn på det religiösa.

Idag kan ingen president råda över isens avsmältning vid polerna. I morgon kan världshaven ha höjts flera meter och översvämmat kuststäderna i hela världen; därför måste en ny rörelse växa fram med en ny ledning som kan samla människornas tankekraft kring det som är väsentligt för oss tillsammans.

Vi kommer att behöva en stark tro på framtiden för att orka byta levnadsmönster, och vi kan inte räkna med att använda kärnkraft, eftersom vår kunskap om den är så stor nu att insikten motar bort handlingar som främjar investeringar av det slaget, precis som trädet utan att vidröra krusbärsbusken kunde få den i en annan riktning. Vi står inför ett nytt sätt att försörja oss i världen och i Sverige och inom Flodområde 63, och om jag finge råda skulle MilkRiverUniversity, mitt exempel hur en renskrubbad flotte kan utvecklas till en ö med flera olika trädslag och örter, utan att en mänsklig hand vidrört den...leva vidare som en virtuell kraft och utvecklas i form av ett humant big bang...